Räknesnurra för beräkning av fjärrmatning

I början av 2019 gavs nya installationsstandarden för fastighetsnät SS-EN 50174-1 och -2 ut. En av nyheterna var möjligheten för strömförsörjning via fastighetsnätet med upp till 100W. Det benämns i standarden som "Remote Powering", på svenska "fjärrmatning", men kallas i vardagligt tal PoE (Power over Ethernet).

Det innebär att man dels vid projektering, men även vid konstruktion och installation, kommer att behöva beräkna vilken värmeökning som sker i kabelbuntarna till följd av fjärrmatning (strömförsörjning via fastighetsnätet). Detta påverkar i sin tur den maximala länk och kanallängd man kan installera.

Enligt standarden ska nya nät i första hand dimensioneras för klass RP3, det vill säga med möjlighet för upp till 100W strömförsörjning. Detta ställer krav på förkortade ledningslängder som ska dimensioneras utifrån ett antal formler i standaren. Att göra den beräkningen med hjälp av vår räknesnurra hoppas vi kommer att underlätta väsentligt för branschen.

Vid fjärrmatning finns fem faktorer som påverkar kablarnas drifttemperatur som i sin tur begränsar möjlig kabellängd:

• Omgivningstemperatur. Temperatur får uppskattas för de givna kabelvägarna. En högre omgivningstemperatur medför mindre utrymme för temperaturökning i kabeln. Omgivningstemperatur bör definieras i kravspecifikation för installation (förfrågningsunderlaget) som en generell omgivningstemperatur eller en omgivningstemperatur för varje enskilt installationsutrymme.
• Ledarresistans. Högre resistans i kabeln ger högre temperaturökning. Kommunikationskablar har som oftast en given ledardimension utan möjlighet att välja grövre ledare för att erhålla lägre resistans.
• Kabelns ytterdiameter. Större kabeldiameter ger ett större avstånd mellan ledare samt en större mantelyta och därmed lägre temperaturökning.
• Storlek och utformning av kabelbuntar. Större kabelbuntar ger en högre temperaturökning av de innersta kablarna. Utformning av kabelbuntar med större omgivande yta (ej cirkulär) ger lägre temperaturökning.
• Installationsmetod. Kablar som förläggs i ventilerade förhållanden har minst temperaturökning. Kablar som förläggs i mer eller mindre värmeisolerade förhållanden kommer ha en högre temperaturökning. Installationsmetoden är den enskilt största påverkansfaktorn för temperaturökning.

Kablar med en drifttemperatur över 20° C kräver en längdreducering enligt tabell 4 i standarden. Därför måste en avvägning av ovanstående faktorer ske för att minimera uppvärmning och den nödvändiga längdreduceringen.

Maximal kabeltemperatur är 60° C om inte kabeltillverkaren tillåter en högre drifttemperatur.

Räknesnurran hittar du här